Helt i linje med Guds plan

Helt i linje med Guds plan

Det kanske inte är så illa ställt ändå. Många förfasas över att moralen i samhället förfaller, att fromheten inte längre har samma position som tidigare, att kyrkor inte längre står för det de en gång gjorde, att sexualmoralen är närmast obefintlig, att mord, krig och terror florerar i nyhetskanalerna, att människor inte längre bryr sig om tidigare traditioner. Men det kanske inte är så illa ställt ändå. Pingstvänner eller metodister, katoliker eller lutheraner, mormoner eller baptister, det kanske inte spelar så stor roll varifrån man kommer. Högkyrkliga eller karismatiker, vederdöpare eller inkvisitorer, ekumeniker eller sekterister, det kanske inte är avgörande exakt var vi fått vår inspiration ifrån. Alltihopa är ändå förmodligen ändå bara en stor massa som är en del av Guds plan.

Nu börjar nog en och annan av er att höja på ögonbrynen. Har han gått och blivit ekumenisk nu? Tja, det är nog att ta i, däremot så börjar jag se att allting som sker är helt i linje med Guds plan.

Vad menar jag då med Guds plan? Jo, innan jag berättar mer vad jag tror om planen, så vill jag först kalibrera en sak med bibeln. Eftersom det är Abraham, som jag kommer att använda som riktmärke, så kontrollerar jag att NT börjar med Abraham de i första och andra versen; jag noterar att Maria sjunger om Abraham: Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid; Jesus anser att Abrahams syn på honom är relevant: Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig. Petrus predikar om Abraham på pingstdagen: Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder när han sade till Abraham: Genom dina ättlingar skall alla släkten på jorden bli välsignade. Paulus talar om Abraham: Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts och Paulus fortsätter också: Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet: Alla folk skall bli välsignade genom dig.

Abraham är alltså någon slags riktkarl för Guds plan. Håller ni med?

Därför skall vi nu anta ett perspektiv från någonstans fyra tusen år sedan. Hela världen var full av det vi skulle kunna kalla paganister. Egentligen heter det hedningar på ren svenska, men en hedning kan ju också komma till tro, så istället kallar jag dessa människor för paganister. De var alla polyteister. En polyteist tror ju på fler gudar än en, därmed begränsas dessa gudar. En begränsad varelse har behov som en allsmäktig och obegränsad varelse inte har. Därför kunde man i den polyteistiska världen blidka gudarna. Här går en sylvass skiljelinje mellan det som är gott och det som är ont. En gud som kan blidkas kan man påverka. Människor som anses kunna påverka gudarna får makt över andra människor. Den som har mest makt får rätt.

I den monoteistiska världsbilden förhåller det sig tvärtom. En Gud som är allsmäktig och obegränsad kan inte alls blidkas. Men om denne Gud ändå ger goda gåvor, så kan vi veta att detta endast grundar sig på kärlek. En omnipotent kärleksfull Gud skapar inte maktmänniskor. Istället manar dennes kärleksfullhet till efterföljelse. Det var detta som Abraham tog fast vid.

Om vi nu antar att Messias skulle ha kommit redan på Abrahams tid, vad hade då hänt? Hade ett budskap om ett fridsrike och broderskap mellan människor fallit i god jord? Nej, knappast, den som kommit för att tala om fred hade troligen omyndigförklarats.  Hade budskapet om Guds rike på jorden tagits emot med öppna armar? Nej, verkligen inte. Varför skulle en speciell gud upprätta ett rike på jorden? Hade den monoteistiska Gudens kärlek kunnat tas emot av människorna på Abrahams tid? Svaret blir otvivelaktigt: nej.


Paganister och polyteister skulle inte ta emot budskapet om fredsrike på jorden.

Men om vi istället ser hur människor resonerar i vår tid. Skulle ett budskap om ett fredsrike och broderskap mellan människor falla i god jord idag? Absolut. Skulle budskapet om Guds rike på jorden tas emot med öppna armar idag? Ja, faktiskt. Skulle den monoteistiska världsbilden kunna emottagas av människor idag? Ja, absolut, i allra högsta grad. Det finns väl omkring tre miljarder människor, som bekänner sig till, eller lever enligt, något som de åtminstone anser vara monoteistisk tro. Om kristendomen i sitt väsen verkligen är monoteistisk är egentligen ganska ointressant. De kristna tror att de är och vill vara monoteister. Vägen till ett fredsrike är väl fortfarande omdiskuterat och ser lite olika ut, men idén finns.

Så om Abraham skulle fått en förhandsrapport för fyra tusen år sedan; att omkring tre miljarder människor skulle omfatta en monoteistisk tro fyra tusen år framåt i tiden, till följd av att Abraham trodde just så, just då, ja då kan man inte annat än förstå att Abraham skulle uppfatta detta som helt i linje med Guds plan. Skulle han dessutom ha fått se hur TV, radio och tidningar dagligen var fyllda med nyheter om landet Israel, så skulle han ha jublat, trots att dessa nyheter oftast är dåliga nyheter. Men den monoteistiska tron och Guds löften är så gott som dagligen i centrum för världens uppmärksamhet. Det kan inte dröja många dagar innan Messias kommer. Kommer han imorgon, så kommer miljarder människor redan att veta vem han är. Det är väl kanske 13 miljoner judar som blir förvånade att Messias gjort en Mose - nämligen först blivit Gud i Egypten, så att han sedan kan diktera villkoren för egyptierna. Många kristna blir kanske förvånade att Messias inte hade den roll som kyrkan lärt. Muslimer blir kanske mest konfunderade.

Men alla har förstått skillnaden och söker skillnaden mellan monoteistisk tro och polyteism och paganism.

Länktips:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=218305
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=218316