Vilka ville omskära hedningarna?

Vilka ville omskära hedningarna?

Har de kristna teologerna missat väsentliga uppgifter som borde ha vägts in vid tolkningen av Nya Testamentets skeenden? Skulle kristendomens föreställningar, om att Jesus avskaffade lagen och satte kyrkan i Israels ställe, verkligen ha kunnat slå rot om någon kristen teolog hade gjort sig besväret att ta reda på hur det mest elementära i den tidens judendom kan ha påverkat texterna?

På Jesu tid fanns det bland fariséerna två huvudinriktningar – eller två hus – Shammais hus och Hillels hus. Dessa två hus låg i konflikt med varandra. När man läser Nya Testamentet så framgår det inte tydligt att det är på det viset. Men känner man till det, så kan man hitta exempel på denna konflikt lite här och där. Nu riktas uppmärksamhet på detta faktum från en del håll. Senast på MFS:s sommarkonferens i Jönköping förra veckan. Där undervisade Ketriel Blad om Galaterbrevet i ljuset av konflikten mellan Shammais hus och Hillels hus.

En kristen amerikansk hemsida skriver om Shammais hus, att det närmaste exemplet i vår värld på något liknande är mulla Omar och talibanerna. De påstås i artikeln ha varit ultrakonservativa religiösa fundamentalister med en patologisk hängivenhet att lyda människobud och traditioner. De skall enligt författaren ha ansett att endast Abrahams ättlingar var älskade av Gud och att inga andra människor hade något värde i Guds ögon. Shammais hus ville helst inte välkomna några icke-judar som konvertiter till judendomen.


Vilka kan ha önskat att hedningarna i Galatien skulle omskäras?

Därför införde Shammais hus arton påbud som särskilt skulle separera judar och hedningar. De flesta av detaljerna i dessa påbud har gått förlorade för oss, men bland dem fanns förbud för en jude att komma in i hemmet hos en icke-jude, att äta med en icke-jude och att köpa mat från en icke-jude. Konvertiter till judendomen fick alltså 18 påbud som klippte av dem helt och hållet från deras ursprungliga miljö. Man kan förstå att det måste ha kostat på för proselyterna som konverterat enligt Shammais lära.

Den andra skolan, eller det andra huset bland fariséerna var Hillels hus. Denna skola var mycket liberal i jämförelse med Shammai. Dess grundare var känd för att sätta människor och rättvisa i centrum, i kontrast till Shammai som betonade observationen av religiösa lagar. Hillel godtog icke-judiska konvertiter till judendomen och även så kallade gudfruktiga eller ”noakiter”.

Därmed kan vi förstå att de hedningar som närmat sig judendomen och blivit proselyter enligt Shammais mönster hade omskurit sig och därmed också omfattade omskärelseförbundet. De 18 påbuden som separerade judar och hedningar gällde enligt Israels lag även dessa.

De gudfruktiga (eller noakiterna) hade närmat sig judendomen genom Hilles mönster. De hade inte omskurit sig och omfattades inte av omskärelseförbundet. De 18 påbuden påverkade även denna grupp, men nu i motsatt riktning. De fick inte äta tillsammans med judarna.

Vi kan ju ana att det fanns inneboende konflikter mellan dessa två grupper, även inom jesusröelsen. Speciellt känsligt blev det nog när Paulus talade om att skiljemuren var riven.

Kom därför ihåg att ni som av födseln var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallas omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen av människohand, kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod. Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. (Ef 2:11-14)

De som hade konverterat enligt Shammais mönster hade ju fått offra både vänner och släkt och haft en mycket mödosam väg till medborgarskapet i Israel. När dessa nu fick se att de gudfruktiga (noakiterna) tillerkändes samma status som de, trots att de inte ens omfattades av de judiska matreglerna, så förstår vi att det blev osämja och delade meningar. Skulle de som omskurit sig nu börja umgås med de som inte omskurit sig? Skulle hela deras resa med de 18 påbuden vara bortkastad?

Med denna bakgrund skulle jag vilja ställa en fråga till er läsare. Vilka kan ha önskat att hedningarna i Galatien skulle omskäras?

Dessa som håller på omskärelsen bryr sig inte själva så mycket om lagen, men de vill att ni skall omskäras, så att de kan berömma sig av det som har skett med er kropp (Gal 6:13).

Länktips:
Om ni tror som
Kolportören, EFK-pastorn Elsander i Borlänge, så bör ni läsa på. Ni kan t.ex. läsa pingstpastorn i Ängelholm, Mikael Karlendal, som har betydligt bättre koll på skriften. Men som ni kan läsa i Dagen idag, så räcker det inte att bara gå på i ullstrumporna. Lite eftertanke och källkritik kan vara på sin plats.