Fel fiende

Fel fiende

Vi har tidigare sett att den dominerande läran bland fariséerna på Jesu tid hörde till Shammais hus. Denna dominas pågick ända till slutet av det första århundradet, då en röst från himlen hördes på konferensen i Javne, och som deklarerade att judarna istället skulle hålla sig till Hillels hus. Hillel hade på Jesu tid stöd i Gallileen och i diasporan. Men Shammai hade dikterat villkoren. När judar från Shammais hus kom till tro på Jesus, så motarbetade dessa ändå att hedningarna skulle kunna komma till tro utan omskärelse. Vi ser exempel på detta i Apg 15:1. Några som hade rest ner från Judeen ville lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig efter mosaiskt bruk. Att de rest just från Judeen är helt naturligt, eftersom det var ett starkt fäste för Shammai.

Jakob hade ju, efter att ha hört Petrus berättelse om noakiten Cornelius, bestämt att hedningarna inte skulle behöva omskära sig, och endast observera några grundläggande bud, med kopplingar till Guds förbund med Noa. Till dessa grundläggande bud hörde inte matreglerna eller påbud om att hålla högtiderna. Men både judar och proselyter som hörde till Shammais hus motarbetade alltså dessa riktlinjer.


Huvudfienden i Galaterbrevet försvann redan under det första århundradet.

Här har vi alltså dramat som ligger till grund för Paulus attack i Galaterbrevet. Galaterna har alltså först blivit frälsta genom tron på Jesus, för att därefter konvertera enligt Shammais principer. Paulus går så långt att han säger att de som på det sättet sprider oro bland Galaterna borde skära av sig alltihop. Trots denna fräna kritik från Paulus mot fariséerna, så fjärmar sig inte Paulus från sin egen fariséiska bakgrund i Hillels hus – Paulus hade ju studerat för Hillels lärjunge Gamaliel (Apg 22:3).  “Mina bröder, jag är farisé och mina fäder var fariseer”, deklarerar Paulus frimodigt inför Sanhedrin (Apg 23:6).

För att förstå Paulus måste vi alltså först förstå att han rör sig simultant i två världar; mellan en torahobservant fariséisk judendom a´la Hillel, och bland hedningar som tagit emot Jesus som sin frälsare. Därmed kan vi utesluta tanken att Paulus predikar mot Mose lag och att den inte skulle gälla för någon. Den gällde ju fortfarande i allra högsta grad för Paulus själv. Däremot så gällde den inte för hedningar som tagit emot Jesus som frälsare. Dessa skulle endast hålla sig till de noakistiska buden och det som bestämts i Apg 15.

Shammais hus förblev sedan inte längre  i dominernande ställning, Hillels hus tog över bland fariséerna och senare det som sedan kom att bli den rabbinska judendomen. Det har av kyrkan uppfattats som att Paulus kritik i Galaterbrevet var allmänt riktat mot judendomen, och inte speciellt inriktad mot en felaktig lära inom judendomen. Förföljelse av judar på grund av vantolkningar av skriften har skapat oerhört lidande. Huvudfienden i Galaterbrevet försvann ju redan under det första århundradet. Att endast läsa bibeln och vägra ta del av sanningarna runt omkring, har i förlängningen givit oss de värsta illdåden som mänskligheten skådat. Alla, som medvetet någon gång har uteslutit kunskap till bättre förståelse, har orena händer. De har valt orättfärdigheten istället för att ta emot kärleken till sanningen.