Frågan som ställdes i Apostlagärningarna 15 om man måste bli Ger Tzedek, omskära sig och hålla alla 613 buden, för att bli frälst, besvarades att det räckte med att man blev Ger Toshav, och höll de sju noakitiska buden. Det fanns ju som bekant två riktingar inom den fariséiska judendomen – Shammais hus och Hillels hus. Så när frågan ställdes om man var tvungen att bli Ger Tzedek, så frågade man egentligen om man skulle följa Shammais lära. Svaret från Jakob på den frågan öppnar egentligen inte för några som helst ifrågasättanden, även om Jakob endast nämner fyra av de noakitiska sju bud, sheva mitzvot, som Hillels hus begärde av hedningarna att följa. Självklart kom inte Jakob med en tredje väg med färre bud än de sju, det hade han inte mandat till, och säkerligen inte ens något intresse till.
Jag själv kan inte se att man kan svara på något annat sätt på en fråga om man behöver bli en Ger Tzedek att det är så eller att man behöver bli en Ger Toshav. Det fanns nämligen inga andra sätt för en hedning än dessa två att få del av Israels fördelar. Det enda alternativet som återstår är någon slags smygersättningsteologi där man redan tagit ifrån Israel dess löften och gett kyrkan Israels välsignelser medan Israel själva får stå för förbannelserna.
Om Jakob inte syftade på de noaktiska buden, hur i all världen skulle han lyckas få in de jesustroende hedningarna i den judiska gemenskapen då?
Nej, när Jakob och Paulus träffas i Apg 21, så vill Jakob att Paulus skall markera att han fortfarande lever som en jude, men att hedningarna som kommer till tro lever enligt den noakistiska lagen. Även om Jakob återigen endast nämner de fyra buden och inte de sju, så bör vi se det som om det är de sju noakistiska buden som avses. Vi läser:
“Då förstår alla att det inte ligger någonting i det som de har fått veta om dig, utan att också du håller fast vid lagen och lever efter den. Men när det gäller hedningar som har kommit till tro har vi meddelat vårt beslut: de skall avhålla sig från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt.” (Apg 21:24-25)
Om Jakob inte syftade på de noaktiska buden, hur i all världen skulle han lyckas få in de jesustroende hedningarna i den judiska gemenskapen då? För inte var väl också Jakob smygersättningsteolog?
Haggaj: “Jag själv kan inte se att man kan svara på något annat sätt på en fråga om man behöver bli en Ger Tzedek att det är så eller att man behöver bli en Ger Toshav. Det fanns nämligen inga andra sätt för en hedning än dessa två att få del av Israels fördelar.”
- Tack än en gång för en bra artikel med bra tankar. Det du skriver här är mycket riktigt en beskrivning av den fariséiska judendomens två olika lösningar för hedningen. Jag vill bara dela några tankar som du förmodligen ser på samma sätt.
Det vi inte får glömma bort är att Paulus fört hedningar till frälsning i många år innan dessa fyra bud gavs till dem. De andliga fördelarna som finns i Israel får man inte del av genom att uppfylla kriterierna varken för Ger Toshav eller Ger Tzadik.
Genom Messias skapades den ultimata judendomen som man senare kallade för “den vägen”. Det var ju den och Hillels judendom som överlevde templets fall. Att vandra på “den vägens judendom” innebär något mer än att bara vara ger toshav i Hillels judendom. Det ser man om inte annat genom apostlarnas brev. Att notera är att Paulus inte en enda gång nämner om de fyra buden, men han ger massor av andra bud. “Var alltid glada” är ett av de tuffaste.
Att de yeshuatroende hade egna samlingar ser vi redan när de samlades i bön de 10 dagarna före pingstdagen då den Eviges Ande utgjöts. I en stad med många judar ligger synagogorna tätt och de har olika inriktningar. Att “den vägen” hade egna sammankomster innebar alltså inte att de hade lämnat judendomen och startat en ny religion, vad jag förstår.
SÅ
“Självklart kom inte Jakob med en tredje väg med färre bud än de sju, det hade han inte mandat till,..”
Inte Jakob – men apostlarna. Det var ju de som tillsammans med Den helige Ande d v s Yeshua själv som fattade beslutet. Någon högre instans finns inte.
SÅ,
Självklart fanns det egnasamlingar bland de jesustroende. Men det var ju inte dessa det handlade om, utan de exponeringar de hade gentemot judendomen.
Lars W,
Om du läser Apg 21, så ser du att det inte handlar om några himmelska instanser som de förhöll sig till. Paulus behövde knappast raka huvudet för att himmelen skulle veta var han stod.
Anspelningen på apostlamötet är mycket tydlig. Och det är väl vad du skrev om också. Det är det mötet jag tänkte på. Någon högre instans än det fanns inte.
Lars W,
Jag fösöker en gång till …
I Apg 21 så tas de fyra buden upp igen av Jakob, samtidigt som Paulus skall raka huvudet för att visa i Jeruslem att han inte övergett judendomen.
Det var inte för att visa himmelen som han rakade huvudet. Det handlade inte alls om himmelen eller vilken instans som himmelen höll för den högsta. Det handlade om att visa dem på jorden och då främst dem i Jerusalem.
“Det var inte för att visa himmelen som han rakade huvudet. Det handlade inte alls om himmelen eller vilken instans som himmelen höll för den högsta. Det handlade om att visa dem på jorden och då främst dem i Jerusalem.”
Jo, jag förstår detta. Men varför envisas du med att koppla paulus ceremoni till apostlamötets beslut? Eller ette noakitiskt förbund? Vad Paulus gör såsom jude enligt judisk sed har inte koppling till vad som är beslutat angående hedningar.
Judarna i Jerusalem misstänkte att Paulus inte längre var renlärig jude och lärde judar på olika håll att överge omskärelsens förbund t ex. Nu genomför han en cermoni för att övertyga tvivlande judar. Men som misslyckas.
Beslutet angående hedningarna förändras inte vare sig av Paulus ceremoni eller misslyckande att övertyga.
Det verkar ju som att Paulus var rituellt oren, därför kunde han inte gå in i templet. Han hade tydligen avlagt ett nasirlöfte vilket krävde att man skulle raka sitt huvud.(Agp.18:18)…så förstår jag detta.
Så länge himmel och jord består kommer lagarna om tabernaklet och templet att gälla (Matt.5:17-19, Hes.40-48)
Vad som gällde vid nasirlöfe..
Rena dig – doppa dig i ett reningsbad så att du blir ren från rituell orenhet och gå sedan in i templet.
” Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem och gick till templet och gav till känna, när renhetsdagarna skulle vara avslutade och offer bäras fram för var och en av dem.” Apg 21:26